Betygsskalor: numrerade eller beskrivande listor

Att skapa bra betygsskalor är en färdighet som skiljer experterna från amatörerna när det gäller enkätdesign. Betygsskalor används för att mäta åsikter och beteenden hos de svarande på ett kvantitativt sätt. Utan lämpliga skalor riskerar informationen som samlas in att bli snedvriden och påverka enkätresultatet negativt.

I den här artikeln diskuterar vi skillnaderna mellan betygsskalor med siffror (som 1–10) och ord (som Mycket sannolikt–Mycket osannolikt) och deras styrkor och svagheter. Båda typerna är väldigt användbara på sina sätt och har blivit vanliga i dagens webbenkäter.

Är du nyfiken på de andra frågeformaten vi erbjuder? Ta en titt på vår översikt över enkätfrågor och läs mer.

Sifferskalan är ett allmänt accepterat enkätmått. I en fråga med numrerad skala står den siffra som väljs för hur stark den svarandes åsikt är.

Den största styrkan hos en numrerad skala är enkelheten. När du genomför en enkät internationellt eller bland populationer med låg utbildningsnivå kan det vara svårt att förutse hur en fråga kan misstolkas. Men nästan alla kulturer i världen är bekanta med det vanliga siffersystemet och har sett en betygsskala mellan 1 och 10 förut.

En annan fördel med en numrerad skala är att det är enkelt att göra statistiska analyser. När svarsalternativen är numrerade kan varje alternativs etikett representera samma värde som dess poäng. Eftersom etiketten på varje alternativ speglar dess poäng behöver du inte koda informationen innan du börjar göra beräkningar. Motsatsen gäller för skalor med beskrivningar: du måste koda svaren efter deras poängvärde, sedan utföra statistisk analys och slutligen tolka vad de resulterande siffrorna betyder enligt den beskrivande skalan.

Dessutom kan en numrerad skala ge möjlighet att be om mer exakta svar. Beskrivande skalor har en tendens att bli överväldigande när det finns fler än sju alternativ att välja mellan. Med en numrerad lista kan skalan vara så lång man vill utan att deltagarna blir förvirrade.

Tyvärr finns det en stor nackdel med numrerade skalor: de är väldigt subjektiva. Beroende på den som svarar kan 5 på en skala mellan 1 och 10 betyda allt från bra till knappt godkänt. Dessutom är det mycket svårare för vissa att tillåta sig själva att välja ett värde som ligger i utkanten av skalan än för andra. Detta leder till att svarande med samma åsikter kan välja olika värden, vilket skapar en källa till svarsfel i enkäten. Detta fel kan i sin tur göra det svårt att avgöra vilken åsikt den slutgiltiga informationen egentligen representerar.

För att motverka det här problemet är det bra att lägga till beskrivningar, antingen i formuleringen av frågan eller på skalans ändar. Detta ger de svarande en tydligare uppfattning av vad skalan representerar för dem, samtidigt som undersökaren definierar informationen han/hon samlar in mer exakt.

Liksom den numrerade skalan presenterar den beskrivande skalan en lista med poängsatta alternativ som den svarande kan välja mellan. Men istället för att varje alternativ identifieras av sitt poängvärde visas en beskrivning som anger vad den representerar.

Poängvärdena kan anpassas, men ser vanligtvis ut såhär:

Den största styrkan hos en beskrivande skala är själva beskrivningen av de olika svarsalternativen. De svarande kan känna av sina egna känslor om ämnet och bestämma vilken etikett som bäst speglar deras åsikt. De beskrivande etiketterna talar också om för de svarande precis hur deras svar kommer att tolkas.

Men en beskrivande skala har fler fördelar än så – med den kan undersökaren också presentera resultatet med exakt de ord deltagarna valt. Om till exempel 20 % av de svarande svarade 5 på en skala mellan 1 och 5 kan undersökaren inte klassificera detta i ord. Men om 20 % av de svarande svarade ”Mycket nöjd” kan undersökaren lugnt rapportera att 20 % av deltagarna i studien var mycket nöjda. Det kommer naturligtvis alltid att finnas en grad av subjektivitet, baserad på hur generösa de svarande är med varje beskrivande skala, men man får åtminstone en koppling mellan den svarande och undersökaren när det gäller vad varje betyg betyder.

En annan fördel med beskrivande skalor är att de är flexibla när det gäller poängsättningen. Med beskrivande etiketter kan undersökaren poängsätta och märka alternativen som de vill utan att förvirra de svarande. Skalorna kan också göras obalanserade, och poängsättningen skulle kunna se ut såhär:

Även om det här är ett komplicerat poängsystem kan de svarande bestämma vilket alternativ de ska välja enbart med hjälp av beskrivningarna, vilket ger undersökaren fria tyglar när det gäller poängsättning utan att riskera att skapa förvirring.

Nackdelen med en beskrivande skala är förstås att det kan bli svårt för de som inte talar språket flytande att förstå den. Dessutom tvingar de beskrivande etiketterna de svarande att passa in i undersökarens kategorier snarare än uttrycka sina egna åsikter. Denna risk för snedvridning motverkar man genom att testa enkäten innan den skickas ut för att kontrollera att de svarande är bekväma med att svara enligt skalan samt genom att lägga till en kategori som ”Ej tillämpligt”, ”Osäker” eller ”Vet inte”.

En beskrivande skala är dessutom begränsad vad gäller hur många alternativ den kan innehålla. Som vi nämnt tidigare så kan det leda till att deltagarna blir förvirrade och känner sig överväldigade om fler än sju alternativ används. Detta innebär att en beskrivande skala aldrig kan bli lika exakt som en numrerad skala.

Nu när du har läst den här artikeln kan du lätt välja rätt betygsskalor till dina enkäter!